Golfförbundets skrift Greenuppbyggnad från 910615 har flera fördelar jämfört med uppdateringar som alltför mycket utgår från USGA rekommendationer.
Redan i inledningen skriver man att ”USGA:s anvisningar bygger på att man ska kunna ta hand om vattenmängder på upp till 100 mm/h, vilket aldrig blir aktuellt under svenska förhållanden”. Konsekvensen är att man kan utforma avvattning på ett enklare sätt, skapa en växtbädd med mindre läckage och bättre vattenhållande förmåga, vilket har uppenbara fördelar för både skötsel och vegetationen.
Istället för grova rör menar man att det räcker med 50 mm dränrör, på 5 m cc, vilket är helt korrekt även för ett två-års regn (största förväntade regn inom en två års period).
Sanden som rekommenderas ligger inom det intervall som jag ofta hittar i väl fungerade växtbäddar som byggts upp under lång tid, genom sanddressning och bearbetning av mängden organiskt material i översta skiktet, som brukar kallas filten.
Vid anläggning av en green skriver SGF att man bör ha minst 2 vikt-% mullhalt, vilket är betydligt bättre än tendensen hos USGA att vilja ligga nere vid 1,5 vikt-%, vilket ofta medför att torv omsätts snabbt och efter ett par säsonger finns ingen mull kvar i nedre delarna av växtbädden, med följden att mikrolivet blir svagt och rotdjupet minskar.
Leta i bokhyllan om ni hittar ett exemplar, det är riktigt läsvärt.