Golfbanekonstruktion

Att ta bort vegetation, jordförbättra och etablera nya växter är ju en ganska välbeprövad metod inom många typer av odling. För en golfgreen är det viktigt att underliggande material har lämpliga egenskaper. Det är alltså dräneringen och hydrogeologiska egenskaper som behöver undersökas innan man väljer denna typ av renovering.

Den existerande greenen har säkert funnits i minst 30 år och då vet man ganska väl om det finns grundvattenproblem eller problem med mättad växtbädd lång tid efter regn eller kraftig bevattning. Står det vatten i kopparna eller järnutfällningar är synliga så har det säkert varit anaerobiska (syrefattiga) förhållanden och ett tecken på att åtgärder är nödvändiga. Fria grundvattenytan måste vara minst 60-70 cm ner under alla tider på året.

De dräneringslager som byggdes förr är i princip alltid bristfällig. Det viktiga är att ta reda på hur skadliga de är. Ofta har de blandat sig med underliggande lera eller sand och kan ha bildat en hård terrass som ger stabilitet men hindrar perkolation av vatten och skapar en fri grundvattenyta ovanför. Eftersom detta skikt ofta ligger för nära ytan måste det åtgärdas, antigen med djupluftning för ökad genomsläpplighet till lägre liggande grundvattenyta eller spårdränering för dränera bort vatten.

Därefter bör man ta siktprover på olika nivåer för att bedöma mullhalt, genomsläpplighet och fukthållande förmåga. Tyvärr är inte F1815 (USGA testet) lämpligt för denna fysikaliska bedömning utan det krävs en manuell bedömning från fall till fall.

Om det finns vettiga fraktioner ner till 30-40 cm så räcker det ofta att luckra upp och jordförbättra för att få tillräckligt med genomsläpplighet. Här ska man inte vara så rädd för att använda sandfraktioner som inte passar USGA toleranserna, bara man har tillräckligt mycket sand. Den tyska rekommendationen är 60 cm sand med minst 18 mm/h genomsläpplighet, vilket indikerar att USGA sand inte alls är nödvändig. Notera att grus ofta är värre än finsand för kompaktionsbenägenheten. Jordförbättra aldrig med fraktioner större än befintlig D90 fraktion (den fraktion där 90% är mindre). Då funkar växtbädden hydrauliskt för alla nederbördsmängder vi har i Skandinavien, då det är aktuellt med golfspel (inte skyfall alltså).

Eftersom de flesta greener som mognat har en operativ/funktionell zon på 7-8 cm ner så räcker det med att lägga på tvättad sand med organiskt material ovanpå befintligt växtbädd. Här kan man använda en USGA sand och sen fortsätta dressa med ungefär samma fraktioner. Man behöver inte vara rädd för något imaginärt hängande vattenbord pga skikt.

En stor fördel är om arkitekten accepterar att höjdmässigt förändra ytan +/- 10 cm. Då går det att tillföra nya avrinningsvägar och få bort lågpunkter som ytterligare förbättrar ytan.

* Jag kallar det Sintorn-metoden, för att första gången jag såg denna typ av renovering var på Klosterfjordens golfbana norr om Varberg och Bankonsulenten i Halland, Kim Sintorn var rådgivare. Det var för 13 år sen och man valde rödsvingel. Dessa ytor ser fortfarande väldigt bra ut och det är en klubb med ganska begränsade resurser.

Ordet hållbart är lite problematiskt inom växtvärlden. Allt gräs, eller all vegetation, är hållbar om vi låter den vara ifred. Det som växer på en viss plats har etablerats sig för att omständigheterna var gynnsamma och plantan har konkurrerat ut annan vegetation. Då lever vegetationen hållbart, eller?

Över tiden så kanske djurspillning och vindburna frön gör att ett träd får rätt förutsättningar att etablerar sig, växer upp, sprider frön och till slut har bildat en skogsdunge och undervegetation som inte alls passar gräset främst ljusmässigt. Så då var det kanske träden som plötsligt blev hållbara, eller?

Gammelskogen har ju en livscykel på några hundra år, sen brukar den blåsa omkull eller brinna upp. Den blir död ved och till nytta för mikroorganismer, så att dessa kan leva hållbart, eller?

Över några hundra år brukar även temperaturen variera (oj, delikat ämne). Det gör att klimatzoner förändras (både varmare och kallare) och kan innebära att trädgränser flyttas i fjällvärlden, vin kan odlas på nya platser. Romarriket brydde sig inte om att expandera till områden man inte kunde odla vin, tur att de inte är aktiva idag, för då hade de knackat på dörren hos oss. Så, vad kan betraktas hållbart inom vegetation?

Ganska meningslöst begrepp egentligen, mest symbolpolitik. I naturen sker en ständig omvandling utifrån varierande förutsättningar, slumpmässig inverkan osv. Vi vet ju även att solen är en ändlig resurs och den behöver vårt klot för att överleva, så vad är egentligen hållbart? Det som låter bra ett valår?

(edit, sön em)

Förra helgen spelades Masters på Augusta National, en golfbana som inte kompromissar med något för att få bästa möjliga yta. Banan hyllas av alla, men egentligen är det den minst hållbara golfbanan som finns. Man har banan stängd och förbereder ytorna under lång tid. När det är dags för tävling, bryr man sig inte alls om hur gräset överlever efter tävlingen utan stressar gärna sönder det, bara det rullar bra, sen stänger man banan och byter gräs igen. Definitionen på ohållbart.

Jag tror mer på gamla hederliga begrepp som livslängd, konkurrenskraftig, enkel underhållsplan osv som kan balanseras mot ett uttag av användning, dvs stress och slitage, är bättre begrepp för att få en hållbar dvs god ekonomi i verksamheten, för det är väl ändå vad vi strävar efter.

Samtidigt som Augusta national är en ohållbar golfbana, har den ganska skaplig ekonomi. Undrar hur många golfbanor som skulle tacka nej till Augustas bokslut bara för att de vill ha en hållbar golfbana?

(written as technical paper for ITRC 2022, but withdrawn)

Previously existing recommended target values for organic material (OM) in golf greens are difficult to use. No practical strategies have been found when measuring OM in golf greens in Sweden since 2012. In 1428 samples from golf greens in Sweden 2020-2021, the average level of organic material at 0-25 mm is 7,4 % (w/w). 90% of samples were higher than 4,2% (w/w) and could be a minimum level for sustainable organic material (MLSOM).

A new target for OM is argued to be: get as much OM as you get away with.

Background

Managing organic material (OM) in golf greens is complex and not fully understood. Sampling and analysis is not standardized so comparison of values is difficult. Recommendation for target values depends on local conditions (Gaussoin 2013). Laboratory methods for analysis of compliance with USGA recommendations for putting green construction use equipment that requires preparation of samples in a way that it would not work with undisturbed samples. Much of the OM was removed when verdure and thatch was cut away (Sandell 2012). Using traditional standardized methods for measuring soil organic matter is a reason for differences in target values when comparing reported research results (USGA 2021). Asian Turfgrass Center has developed a method where five samples on a green once a year, at 0-20mm, 20-40mm and 40-60mm depth, verdure is intact when doing the loss on ignition at 440 C (Woods 2021). There are many benefits of OM: shear strength, hardness, wear tolerance, protecting from environmental variation, increase CEC and moisture holding capacity (Gaussoin 2013).

Sweden

South part of Sweden is almost snow free in winter, and north of Sweden is experiencing many dead greens after each winter, so conditions of growth season is very different for managing turfgrass. The peak of soil temperature and daylight is separated and spring start up get all the light but low temperature. In autumn soil is warm but light could be very limited and cloudy conditions make all the difference in winter preparations. Most of the golf courses in Sweden are built in the “golden era” 1980-2005 where 50% of all golf courses were built in Sweden, and most of them took many short cuts in construction (SGF 2011).

Measured values in Sweden

In 2020, 250 samples were taken from 75 golf courses with 30 yr + old greens at both beginning, mid and in late summer.

Follow up on all 18 greens at a golf course after nine years did not help in management strategies. Following OM yearly in the same golf green for ten years did not lead to any clear strategy, but was good for reflection on budget and yearly variation in weather and amount of play.

Variation

Management, growth zone, budget and ambition, sampling method, sampling time and frequency were common issues when discussing practical strategies with course managers.

The OM values from golf greens are very dependent on where the samples are taken. On a local dry spot, an old fairy ring, a low spot where Annual Poa is established after a winter kill, odd patches or a returfed area would show different values. When taking samples at a good performing creeping bent USGA golf green in seven positions and eight samples at every position, it showed variation within a position is almost as big as the variation between positions. No matter how small area of interest, multiple samples need to be taken.

At the same time and in same green a moisture meter (Spectrum TDR350) was calibrated and 32 points measured with 75 mm probes. The variation in moisture was very similar with OM variation. If moisture is found varying more than 20% on a green maybe ten samples for OM analysis is required for that specific green to make conclusions about significance of differences on separate measurements.

When to sample and how often

Since spring start up is very different every year in Sweden and inputs and management have a huge impact on opening date, it could be wrong to always use the same date for measurements once a year. Especially in northern Sweden most greens are reestablished every year after sever winter kill and OM is not following the calendar when in hands of a skilled Superintendent.

At Hofgård GC in south Sweden three greens where measured every month April-October 2021 and show very small variation but similar development over the year following the management practices. It is a low input golf course and use most resources in early spring to establish full cover on greens and then in May focus to get good playability with topdressing, solid tine aeration and rolling to get proper green speed coming into the busy period June-Aug. Later in autumn depending on weather, sand is applied to diluting OM (Pettersson 2021).

To keep down costs and still capture how management is having an impact on OM, three times per year would be enough if first occasion is after opening day when a period of pushing turfgrass been done, second time is in summer when greens are optimized to be the best and then in autumn to adopt management practice to weather conditions. This means measuring OM is not a tool for what to do to get good greens, more a follow up on impact on management practices.

Suggested method for sampling and analysis of OM

Three measurements per year, seven samples on each green, top 25 mm individual values, and pooled samples and lower levels. Undisturbed samples could be taken with 30-40 mm diameter probe. Verdure should not be removed and no sieving at 2 mm when preparing sample in lab.

Look for inconsistencies with sand in channels from coring, if any clay is present, chemical reactions (mostly iron oxidation/reduction), layering from topdressing and take photo of the cores. Since samples are less than 50 g drying five hours in crucibles at 105 C is enough. Burning at 550 C for one hour is similar to the Swedish standard for Soil organic matter.

If 0-25 mm and 25-50 mm is of interest, eight samples per green three times per year would at three greens be 72 samples. Cost is around 20 EUR per sample, so lab cost is 1500 EUR per years. If you build your own lab 4000 EUR will get you the equipment to burn 24 samples at the same time and only cost electricity. This inaccuracy of this process is way less than variation in samples.

Two cases of calibration

Hills S&GC is a tournament golf course in Göteborg, south west of Sweden with European Tour events 2017 and 2018. Lycke GC was also built for tournaments and had a Ladies European tour event in 2012, and also situated in Göteborg close to the sea. The course manager at Hills also supervises Lycke GC as agronomy advisor. It makes the cases great for comparison.

All 18 greens were measured three times at Hills 2021 in May 10, June 26 and Oct 6. The greens were returfed in 2017 with Creeping Bent (007) from Spain. Turf was optimized for transport so the thatch was strong and it created a layer and made the greens troublesome and there was a need of extra attention coming years to get a harmonic profile. In 2021 most greens showed similar development of OM over the year and they perform well. There are four greens showing deviating pattern with low OM and no significant increase over the year.

According to the course manager it is exactly the four weak greens that are low and have little response over the year. The level of 5-6% is working fine at Hills S&GC (Andersson 2021a).

At Lycke GC all greens were measured may 12, July 1 and Aug 29 in 2021. Greens are 15 years old and seeded with Creeping Bent, Penn A2/A4. Budget is low and no sand or aeration been applied in previous four years.

Playability is high, mowing on 2 mm, but 2020 OM of 11% average at 0-25mm was considered too high and topdressing and aeration been applied in 2021 with some extra fertilizer to meet the need for recovery of turfgrass. OM show 2021 that all but one green has had significant development of OM over the year, only changes in green no 2 is not significant. Even with top dressing and aeration program greens are increasing 25-45%. It could be a natural response from aeration and more fertilizer. Some weak greens have improved 2021 and 25-40% increase is a great response. Lycke GC monitor ClipVol closely and is satisfied with playability even with high OM numbers. Next year diluting OM with sand will be in focus (Andersson 2021b).

Discussion

Measuring hardness and smoothness is a great compliment to measure OM. A way forward could be to extend measurements with clip volume and amount of sand applied. I would be terrific if any biology measurement was reliable to get an even better overview.

Old school say high OM is a problem, and we should aim for low numbers. Experiences from Asian Turfgrass Center report the best greens always are high in OM (Woods 2021). Maybe a Minimum Level of Sustainable Organic Material (MLSOM) would be 3,8% (w/w) in Sweden.

”The greens are talking to you. Are you listening” (Zontek 2008).”Superintendents know when OM has gone too far away. There are many indicators, and one of the best is ball marks. Ball marks are strongly connected to how the course is played. A green at a tournament links course with fescue get very different ball marks from an inland wet Poa green in Sweden.

References

Andersson, C. (2021a). Interview. December 2021

Andersson, C. (2021b). Interview. December 2021

Gaussoin, R. E., Berndt, W. L., Dockrell, C. A., Drijber, R. (2013). Characterization, Development, and Management of Organic Matter in Turfgrass Systems. In John C. Stier, Brian P. Horgan, and Stacy A. Bonos (Ed.), Turfgrass: Biology, Use, and Management (vol. 56). Agronomy Monograph.

Sandell, B. (2012). Fysikalisk analys av golfgreener. Rapport 2012:22. SLU, Alnarp

SGF (2011). Golfbanan – Bygga om helt delvis eller inte alls. www.golf.se

Petterssson, P. (2021). Interview. November 2021

USGA (2021). Developing a Consistent Approach to Organic Matter Testing. USGA Green Section Podcast

Woods, M. (2021). ATC Office Hours: OM246 report discussion. www.youtube.com

Zontek, S.J. (2008). The Anatomy of a pitch mark. USGA Green Section Record.

Glöm alla laserinmätningar med helikopter. Idag finns hela Sverige inscannat med god upplösning och tekniska konsulter använder datorverktyg för att simulera olika regn på olika ytor när de mejslas fram i landskapet.

Jämför med datorspel där en golfboll landar på en ytan och rullar beroende på lutning och friktion, samt studsar enligt elastisk och plastisk deformation etc.

Enkla simuleringsprogram för ytmodellering och regnanalyser heter exempelvis Scalgo och simuleringsprogram för brunnar och ledningar används ofta Mike Urban. Alla större tekniska konsulter använder dessa idag.

Det första man gör är att använda ytmodellen för golfbanan och lägga på ett stort regn så man ser var det finns lågpunkter och instängda områden, samt var lägsta punkten finns ut från banan för de olika avvattningsområdena. En golfbana kan ofta ha tre-fyra olika områden som måste utredas individuellt. När en höjd är fastställd för möjligt utlopp kan en huvudstam planeras. Den bör ha en promilles lutning, gärna mer i slutet annars krävs väldigt stora rör. Det innebär att 1 km från utloppet måste ledningar ligga minst 1 m högre. det låter ju ganska lite egentligen. I verkligheten uppstår svårigheter att lägga ett rakt rör så man tvingas ofta gå upp i nivå över bergsklackar etc och då blir det givetvis en ny punkt som är styrande för höjdsättning uppströms i systemet. Notera att mindre rör som skall vara självrensande ofta behöver en lutning på 1-1,5%. Om rör har flera anslutningar längs vägen mot utloppet så bör lutningen öka 5-6 ggr i slutet om man inte går upp i dimension på röret. På en golfbana finns ofta möjligheter att rör lägga kortare sträckor med utlopp dammar och diken, vilket underlättar dimensionering.

En erfaren landskapsarkitekt tar med detta i beräkningen vid utformningen av golfbanan. När det inte har fungerat brukar man exempelvis se det på bunkrar som fylls av vatten underifrån när ledningar dämmer nedströms. Många har säkert någon gång pumpat vatten från en bunker till en närliggande damm och upptäckt att nivån inte sjunker, för att dammen tydligen trycker in vatten i bunkerns dräneringsutlopp i dammen.

Simuleringsprogrammen används också som CAD program för att prova effekten av markarbeten.

Svagheten i simuleringarna ligger i egenskaperna hos marken som är lite för komplext för att göra modeller av. Dessutom är de funktionella kraven ytan dominerande istället för att bara avvattna ett regn med hög intensitet. Även grundvattenytor är relativt bra beskrivna för större områden. Lokala lantbrukare har ofta en praktisk erfarenhet värd att försöka ta del av.

Vatten är ganska enkelt i löst form, det följer gravitationen. När det når marken är det en fråga om avdunstning och infiltration sker eller om vatten ackumuleras och rinner mot lägre områden. I marken däremot så uppstår andra krafter och det behövs mer manuella metoder för att beräkna hur grundvatten ska sänkas, vilka markvattenrörelser som påverkar och hur infiltration och magasinering sker vid olika provolymer och avvattnande tryck i marken.

Men det viktigaste arbetet med avvattning är trots allt att bestämma vilken ambitionsnivå man har med ytan. Hur hård ska den vara, hur mycket regn ska den tåla, hur snabbt ska den avvattnas vid spelavbrott osv. Utifrån detta kan man ställa funktionella krav som leder till väldigt olika lösningar och kostnader, både för investeringar, drift och underhåll. Man kan aldrig utgå från typlösningar om man har någon ambition högre än den mest rudimentära spelytan.

Den viktigaste faktorn för att odla gräs på en golfbana är att ha bevattning av greener, samt kunna dränera överskottsvatten. De olika konstruktioner som brukar användas har olika hydrauliska prestanda. USGA greenen kostar mest att bygga och tillför inte motsvarande värde funktionellt sett.

Inledningsvis bör nämnas att en USGA med tre lager är det sällan någon bygger. Den togs fram för att det var svårt att hitta lämpligt dräneringsgrus. Men ett faktum man sällan diskuterar är att varianten med tre lager egenskaper som gör att man INTE får ett hängande vattenbord. Ingenstans i USGA recommendations beskriver man konsekvenserna av detta. Dräneringen kommer att vara snarlik men fukthållande förmågan och bevattningens metoderna skiljer kraftigt.

För USGA med två lager är det växtbädden sätter villkoren för dräneringsgrusen. Om D85 i växtbäddens (dvs de 15% största kornen) är 1 mm, så medför kravet Bridgingfaktor (se tidigare blogginlägg om billig dressand) på att D15 (de 15% minsta kornen) i dräneringsgruset ska vara mindre än 8 mm. Sen krävs att Uniformity faktor (hur ensgraderad grusen är) är mindre än 3, dvs D90 för dräneringsgrusen ska vara högst 21 mm. Då kan så grov grus som 7-22 mm användas men det är en ovanlig blandning och 4-16 är närmast mindre. Det finns som makadam och är billigare än naturgrus och inte lika ändlig resurs.

För en USGA green med tre lager är kraven på växtbädden samma som för två lager varianten. Det avskiljande lager på 5 cm ska till 90% bestå av grus 1-4 mm, typ flis från snöröjningen. Sen är kravet att Dräneringslagret har max 10% större än 12,7 mm, minst 65% mellan 6,4 och 12,7 mm, samt max 10% mindre än 2 mm. Då blir det lite märkligt för det är en grus som kan ha uniformitetsfaktor upp till 6 och med betydligt mindre D15, typ 3 mm. Varför ska man då ha ett intermediate lager när det krävs en mindre grov grus än för USGA utan avskiljande lager.

En annan stor skillnad är att USGA med tre lager inte klarar Bridging faktor i någon av övergångarna mellan olika texturer. Det gör att det blir botten på dräneringslagret som avgör vilket avvattnade tryck som ger fältkapacitet i rotzonen. Dessutom kräver USGA att tre lager varianten skall ha 350-400 mm växtbädd om ett intermediate lager används. Dock oklart om det är inkl avskiljande lager sand på 5 cm. Det kan alltså uppstå 400 + 50 + 100 = 550 mm ner till en grundvattenyta ovanpå terrassen. En USGA med två lager förväntas ha ett avvattnande tryck på 300 mm. För att klara funktionskraven på porvolymer och fukthållande förmåga riskerar en USGA med tre lager att bli för tät och ha låg genomsläpplighet.

Hydrauliskt sett är funktionen i de olika typlösningarna följande:

• En USGA green med två lager har ca 5 m mellan dräneringsrören och tjockleken på dräneringslagret avgör den vinkel som skapar en drivande kraft för vattnet mot dräneringslagren. Med 10 cm dräneringsgrus blir det ungefär 1/150-del av den kraft som gör att vattnet dränerar genom växtbädden. Antag att man vill ha 50 mm/h i genomsläpplighet, så kräver dräneringslagret 7500 mm/h i hydraulisk konduktivitet, dvs genomsläpplighet (vilket 4-8 grus har). Då är det uppenbart att minsta felaktig ytjämnhet på terrassen eller sättningar i terrassen minskar dräneringen totalt sett om botten är ojämn. Samtidigt är det självklart en stor fördel om terrassbotten lutar mot dränrören, för varje procent ger ca 50% förbättring av dräneringskapaciteten.
• En USGA green med tre lager har i princip samma dräneringsprestanda, eller något lite lägre.
• En green byggd enligt California metoden brukar anses vara mycket genomsläpplig och inte hålla fukt alls. Detta är en missuppfattning och jag tror man ofta blandar ihop metoden med situationer när man använt en grov sand i pushup green. California metoden har nämligen krav på ett TÄTT skikt (plast/gummi etc) mot terrassbotten så den inte dränerar, eller att den består av lera med låg genomsläpplighet. Tanken är att grov sand i växtbädden ska leda ner vattnet mot botten och där bilda en grundvattenyta (inte fri dränering till grundvattnet i marken) som när den ökar i höjd får allt större vinkel mot utloppet och avvattnas med aööt högre kapacitet ju mer vatten den innehåller. Samtidigt går dräneringen långsammare när grundvattenytan sjunker, vilket gör att det finns en återfuktning uppåt kapillärt från grundvattenytan i flera dygn efter dränering till fältkapacitet. Det kritiska för konstruktionen är lutningen på botten som ofta behöver vara 3-4% om man vill ha ett inte alltför stort djup på växtbädden. Dräneringsrör med 5 m avstånd har 10 cm gradient mellan rören med 4% lutning på terrassbottten. Ett exempel är en grov sand med 500 mm/h i genomsläpplighet klarar ett regn på 13 mm/h vid 4% lutning på botten.
• En pushup green med lokalt jord där man kanske har lite sandig jord överst, får sina hydrauliska egenskaper beroende på hur högt man knuffar ihop jorden från marken. På brittiska öarna ser man ofta dessa runda upphöjda greener med nästan en meter hög kant, att komma över vid inspelen. Konstruktionen fungerar bäst om jordhögen inte får kompakteras. Den har ofta vid anläggning mer än 20 mm/h i genomsläpplighet, men tunga maskiner och mycket golfspelare när marken har hög fuktighet minskar prestanda med åren. Riktigt gamla greener kallas ofta modified pushup och det är för att de har blivit dressade med sand som skapat en ”ny” växtbädd som motstår kompaktion bättre. Då beror avvattningskapaciteten helt på förmågan att lagra vatten mellan fältkapacitet och mättad helt mättad växtbädd. Om gräset trivs så är det troligen minst 10% luftfyllda porer i dresslagret och då kommer 200 mm växtbädda klara lagra ett 20 mm regn. Djupluftar man så man har 10% ner till 400 mm så klarar man 40 mm regn och det är ofta tillräckligt. Dräneringen till grundvattenytan och markvattenrörelser är mer ett problem för fairways och ytor runt greenerna…

Det syns i de två översta bilderna att en California byggd green har mycket tillgänglig fukt i ytan där gräset växer även efter 48 tim. Både i en grov sand och en lite finare sand.

I de två undre bilderna syns att en USGA green med två lager har en mycket jämn fuktighet i 48 tim men påverkas starkt av texturen då en grov sand blir mycket torrare, men fortfarande väldigt jämnt fördelad fukt. Jämnheten i fuktighet i en nyanlagd USGA green är dess största fördel, men den kräver mer frekvent bevattning och jämnheten minskar med åren.

Notera att en California green på 400 mm växtbädd och 20% luftfyllda porer har ett magasin på ca 80 mm vatten. Om allt var växttillgängligt skulle det räcka i flera veckor även höga vid ET-värden.

Min slutsats är ett det är billigare att bygga både California och Pushup greener och de går att sköta så egenskaperna består under lång tid. Fördelen med hög dräneringskapacitet behövs inte i Sverige (inte ens med klimatfaktor 1,25 för regn i framtiden) och jämnheten i fuktighet är tyvärr liten fördel jämfört med nackdelen att behöva vattna mer och oftare.

Sen är allt ovan beroende på hur organiskt material utvecklas i greener under åldrandet. Det kommer in nästa del.

De blå staplarna är medelvärdet för greenerna under perioden. Den röda är standardavvikelsen för medelvärdet och visar hur mycket det skiljde mellan banorna i regionen vid samma period. Att översta 25 mm varierar i södra Sverige visar nog bara på olika förutsättningar att sköta banorna med den stora ökning spel under pandemin 2020. Man ser tydligt att på nivån 25-100 mm är det väldigt lite variation mellan regionerna och det händer inte mycket under året.

Det är nästan uteslutande bra greener som analyserats. De flesta är mer än 30 år och består mest av vitgröe.

En gräsyta som sköts intensivt, får oundvikligen variationer vid mätning hur organiskt material utvecklas. Man flyttar hålkoppar, gamla torrfläckar, hålpipning osv vilket påverkar hur många prover man behöver ta ut vid jordanalys.

Följer man organisk halt 0-25 mm på en green varje månad ett år och varierar antalet provpunkter så är det svårt att veta om en förändring verkligen skett eller om det bara är en slumpvis variation i mätresultat. Ingen vill ju göra jobb som egentligen är onödigt.

För att testa en hel green, så tog jag 32 prover på organiskt material 0-25 mm på en fyra år gammal omtorvad USGA green med modern krypven. Greenen är i mycket bra skick och borde representera en green med liten variation. Här var standardavvikelsen/medelvärdet ca 11,5%. Bättre än så ska nog inte äldre greener räkna med att vara.

Men för att slippa mäta organisk halt kan man istället mäta fuktigheten någon timme efter en bevattning då greenen har fältkapacitet och det organiska materialet är helt genomfuktigt. Då borde fukthalten har ungefär samma variation som organiskt material 0-25 mm.

På greenen ovan mätte jag fuktighet samtidigt med organiskt material. Det går fort och en TDR350 med korta prober (75 mm) hade ett cv (standardavvikelsen//medelvärdet) som var i stort sett samma som cv för mängden organiskt material.

Det gör att mäter man fuktighet och beräknar cv till under 12-13% så borde 5-7 provpunkter kunna räcka för en golf green när man analyserar organiskt material 0-25 mm.

Om variationen är över 15% bör man först ta profilspaden och titta på ett flertal punkter i greenen för att undersöka varför variationen är så hög. Det kan vara gamla skador från häxringar eller thatch collapse eller omtorvade lågpunkter osv. I växtbädden kan det finnas skikt av ojämn dressning eller kemiska utfällningar (ofta järn vid varierande reedoxpotential) som i sin tur ofta har med kompaktion och dålig dräneringat att göra som skapar anaerobiska förhållanden. Innan man börjar finlira med organiskt material bör de grundläggande fysikaliska och kemiska förhållande i grenen uppmärksammas.

For my subscribers worldwide, here is a “not google translated” text describing the method and work procedure I use for measuring organic material in sand based golf greens.

I start measuring moisture level after irrigation at 30 points with short probes (shorter than 75 mm) on a green to see how much moisture vary in mat layer. Volumetric moisture content is strongly correlated to variation of organic material which vary about 10% on a good green in mat layer.

If moisture vary less than 20% I take seven samples, no less no matter how small portion of the surface I will evaluate. If moisture vary more than 20% I take ten samples or simply chose to recommend a visual study of profile to find the reason for variation. Micah Woods at Asian Turfgrass Center use five samples #OM246 and he might be correct but so far I experience five samples a bit too varying. Micah also analyse nutrients for MLSN, so OM246 is more complete, kind of one-stop-shopping for green analysis.

If possible I prepare every tube from the nursery green to exchange the sample with a plugg so I leave no marks on the green. Or I move turf from the edge of the green to the samples positions.

Samples are taken with a 32 mm tube to the depth of interest, often 50 mm is enough, not much happen under 50 mm just slowly decrease to 1% organic material which is not very interesting level. It is the mat layer we need to follow and the top 25 mm is the operating zone possible to influence in short time. The seven samples are individually analysed at 0-25 mm and the samples are pooled for lower levels to get a mean based on seven positions.

I recommend at least three greens are samples three time per year. Right after opening in spring, just before the period in summer with most golfers playing and in autumn before cultivation or heavy topdress dressing is performed. This will give information about what comes out of the winter (it could vary a lot) what levels of OM are when greens are the best, and finally a reflection of what maintenance is required to get back to preferred level.

When I studied two green every month in 2021 in south Sweden it looks like this:

The cost for 72 samples is about 1500 EUR per year. Buying the equipment for loss on ignition of 24 samples each time is about 4000 EUR and operating cost is only electricity. Brake even within three years. Add dry sieving equipment to have control of sand used is 3000 EUR. Chemical and pathology analysis is not for DIY if accuracy is required, but for indication there is reasonable priced equipement.

I have indicated the 95% confidence interval, calculated by 1,96 x standard deviation /sqrt(#samples). Another common way is to calculate cv: the standard deviation/mean. There is also something called a paried t-test which calculate the probability that two means are from same distribution.

Samples are to be undisturbed and verdure should not be removed. No grounding or sieving as lab do measuring Soli Organic Matter in agricultural or horticulture soils.

The samples are cut in 25 mm sections and put in a crucible to dry in 105 C for five hours. Weight crucibles with content with a 10-mg scale. 24 hours is not needed. Burning in muffle owen for one hour in 550 C. Measure again before cooling totally (or will attract moisture) and you will not need a desiccator. All this is depending on very low levels of clay in the sample. But the mat layer in golf greens got bigger problem than organic material if they got clay in the sand to the extent it will effect crystal water and carbonate leves etc, which will be create invalid numbers of Loss on Ignition.

That’s it! No rocket science, just do it.

Detaljerna om greenerna, mätningarna och utvecklingen sen 2012 har jag skrivit ner i ett Technical Paper som är inskickat till ITRC 2022. Missa in konferensen i Köpenhamn nästa sommar. Forskare inom Turfgrass har inte träffats på så stor konferens på fem år, så AllA kommer. Mer info om program och hur man anmäler sig finns på http://www.itrc2022.org

Gott nytt år.

Alla vet att pH påverkar markkemiska egenskaper i en golfgreen. Men redoxpotentialen är troligen minst lika viktig. Dessutom är de två starkt sammankopplade och studeras ofta i ett Pourbaix diagram: Eh-pH

Många är bekanta med Black Layer. Bildas detta i en golfgreen luktar det illa och miljön har blivit direkt toxisk för plantan. Det som har hänt är att växtbädden har blivit syrefattig och respirationen inte kan använda syre för oxidationen. Det gör att någon annan elektronacceptor måste användas för oxidering och när bla även järn som det finns gott om är förbrukat som blir det svavel som reduceras. Vanliga ämnen i en golfgreen som kan användas i redoxprocesser är syre, kol, kväve, svavel, mangan och järn.

Ett exempel som många observerat är järnutfällningar på våren som uppstår när grundvatten transporterats under reducerade förhållanden och syresätts vid utlopp i diken.

Jag har provat en ORP mätare som används för att kontrollera livsmiljön vid fiskodling. På en green hittade jag ett skikt ca 5 cm ner som hade en reducerad miljö, vilket indikerades med en katalysator så skiktet färgades blått. Mätaren visade inga tydliga mätvärden, men jag använde en spädning 1:5 med avjoniserat vatten och det vet jag inte om det är korrekt.

Redoxpotentialen är dåligt dokumenterad inom golfgreener, men det är känt att gödsel i olika kväveformer är oxiderande och reducerande. Exempelvis organiskt gödsel är reducerande och inte lämpligt på en green som är kompakt och blöt. Nitratkväve är däremot oxiderande kanske inte lämpligt när man just luftat en green.

Jag tar gärna emot litteraturtips i ämnet !